Här kommer den, - Ny utmaning till Per!
Jag lovade att återkomma med en ny utmaning, istället för att du Per skulle betala ut vinsten till mig. Här kommer den.
På din enhet Per så är finns det, enligt senaste friskprofilen, 6 stycken rökare.
Om du kan få dessa rökare att sluta med rökning så får du behålla vinst pengarna.
Reglerna är enkla.
# Senast måndagen den 5 december 2011 klockan 08:00 skall du ha kontrakt med dessa rökare.
# I kontraktet, mellan dig och rökaren, skall han/hon lova att hålla sig rökfri från och med 5 december 2011 till och med den 30 april 2012 kl 08:00.
Skulle du lyckas med att motivera dessa 6 rökare till skriva kontrakt och att avhålla sig från rökning (rökfria) under denna tid, Ja då behåller du min "vinst peng".
Hoppas du antar utmaningen.
LYCKA TILL!
Vinnare i denna utmaning
Grattis till mig själv. Vinnare i denna utmaning.
Fast det är en avslagen känsla, eftersom Per inte var med på Åstadloppet.
Loppet var klart roligaste loppet i år jag deltagit i. Många gamla kompisar som i 40-års krisen blivit löpare. Fin bansträckning, trevlig publik och härligt väder. Förutsättningar att klara 1:45 var de bästa.
Hängde på Kennet som alltid är snabb dom första 10 km. Med oss var även Annette och Kalle (en av dom "nya löparna"). Vid I3 så tappade vi Kennet ( eller han oss). Annette håll koll på tiden och tempot var det rätta för att klara tiden. Efter Wadköping tappade vi Kalle. Nu var det ren vilja som gällde. Det får bära eller brista. Enligt min klocka så verkade det kört, men jag visste att klockan visade någon minut för mycket och Annette manade på att det var rätt tid. Kunde även kosta på mig en spurt i Tybblehallen.
Sjukt glad och lycklig när jag såg att tiden var 1:44. YES!!!!!
Det är som sagt tråkigt att Per inte var med ”hela vägen”. Han som var på G. Här är lite urklipp från blogg sidorna. Ja… jag vet, jag har valt dom positiva kommentarerna om träning. Håll till goda...
- Det här med motion kanske kan bli nåt ändå? En upplevelse?
- Jag vill mer. Jag vill mycket mer än det här
- Benen gjorde sig visserligen påminda direkt men redan efter en kort stund kändes de bra. Löpning flöt fint och andningen kändes lugn och fin. Höll ett stadigt 6.3 tempo hela vägen
- Jag satte upp ribban högt på rundan idag och ville testa 6 minuterstempo/km. Ändrade lite i schemat så det skulle passa mitt test. Det gick utmärkt. Höll mig exakt på 6minuterstempo i 4 kilometer. Jag måste få säga att jag är rätt nöjd idag. Belönade mig med att titta bakåt i schemat, istället för att deppa på vågen, och konstaterade att jag faktiskt gått framåt på bara 6 veckor. Rejält framåt.
- Per har nu mer tid i sin träningsdagbok än mig. (Från Petters blogginlägg)
- Idag var jag endast intresserad av att hitta välbefinnande i upplevelsen.
Jodå. Idag fanns den där. Känslan, utsikten, upplevelsen
- Löpningen idag var rätt okej måste jag tillstå. 5 km avklarades i 6 minuterstempo
- I 4 kilometer funkade löpning finfint idag. Allt gick lätt och jag verkligen "flög" fram på lätta ben
Så nu är det bara att sätta in pengarna på konto 7654-1410… nä förresten. Du ska få välja på att betala eller utföra en ny utmaning. Den redan klar i mitt huvud, måste bara få till några fakta och detalj uppgifter.
Jag återkommer i det snaraste.
Delmål 1, + 5kg
Jag vet att du Per redan brutit, men jag hoppas du fixade delmålet.
Tankarna finns där
Vågar man ta ett steg? Eller ska man bara vila och äta? Klarar inte att bara sitta och "soffa". Istället för löpning blev det en lång promenad med hundarna.
Funderar på att åka wakeboard, för att skingra tankarna på vikt och tid. Men har inte lyckats med inköp av våtdräkt. För jag fegar när det är + 14 grader i vattnet. Kanske kan det finnas lite tid för inköp i veckan. Som veckan varit så hade det varit underbart att få komma ut på sjön idag. Sommarvärme!
Fast tankarna finns där.
Fixar man + 5 kg? Utmaningen kanske tar slut tidigare än planerat.
Snart får vi se.
Kan man springa bort en förkylning?
Jag har levt med att det går att skrämma bort förkylningen när den börjar komma. När det brukar kännas i kroppen att något är på gång, typ - håller jag på att bli sjuk? Ja då har min medicin varit ett riktigt löp pass. Hittade en artikel i Runner’s world och har saxat lite ur den.
Kan man springa bort en förkylning?
Om du bara är lite snorig, ja. De virus som orsakar en rinnande näsa älskar torra slemhinnor, så svett kan faktiskt till viss del ha en positiv påverkan mot virus. När man springer höjs kroppstemperaturen samtidigt som blodtillförseln till näsan ökar. På så sätt kan man förkorta varaktigheten på en virusinfektion.
Om det är så att man har svårt att hålla sig still så gäller åtminstone vissa livsviktiga regler:
Vid feber och/eller halsont är det helvila från träningen som gäller.
Om du har feber, gå och lägg dig!
När du väl känner dig bra igen är det helt okej att ge sig ut och springa, trots att näsan fortfarande rinner lite.
För att minska risken att bli förkyld finns en del att tänka på, som att äta regelbundet, byta tröja och få i dig energi snabbt efter att du tränat; att sova åtta timmar om natten, tvätta händerna ofta och undvika chipsskålar som haft besök av många händer.
Hoppas du fick lite tips och jag hoppas att du slipper bli sjuk!
Lidingöloppet
Klockan är 06:00 och dagen börjar väll så där. Har inte blivit så mycket till sömn. Nattligt snack med tonåring här hemma både torsdag och fredag. Fast i och för sig, klockan 6 är ju rena sovmorgon jämfört med att gå upp före kl 5 som det varit senaste veckorna.
Bussen med. Örebro AIK löpare rullar i väg kl 07:00 från Karlslundspåret. Lika snabbt som jag sätter mig på sätet så sluter jag ögonen. Vi stannar till halvvägs för fika. Tar en kaffe och toast, smakar bra. In på raststället kommer flera löpare från Glanshammar. Med i detta gäng är även Fredrik Millertsson. Tidigare kollega och en riktig tävlingskille. Jag har länge försökt springa "förbi" honom. När jag nästa gjorde det så bytte han sport till cykling, och är nu mycket bra på det. Men skulle nu spring Lidingö. Fast med fokus på att ha en trevlig dag. Inte att komma under 3 timmar. Ja ja… vill får väll se. Skulle vi råkas på i banan så har jag svårt att tro han inte hänger på.
I omklädningsrummet sitter veteranerna som redan sprungit på förmiddagen. Pratar löpning med dom. Jag tror dom längtar tillbaka till dom långa sträckorna. Idag har det blivit något kortare för veteranerna. En av männen är 82 år. Han sprang 4 km idag. Men har som merit att han sprungit över 100 maratonlopp. Respekt!
Vädret är kanonfint och det är mycket folk. Starten går och som vanligt blir det stopp vid första vatten pölen. Första 5 km blir riktigt trångt och i lågt tempo. Känns som det är mer folk än dom tidigare åren.
Vid 5 km träffar jag på Annette. Vi brukar hålla ungefär samma tempo. Vi håller ihop och småpratar. Om loppen som varit och kommande utmaningar och planering för dessa utmaningar. Annette är stark både uppför och nedför backarna. Jag brukar kunna rulla nedför backarna i bra tempo. Men idag känns det som benen är trötta och det tar emot. Vid Abborrbacken så orkar Annette jogga uppför, jag slår av och går istället uppför backen. Fast nu är det inte långt kvar och det känns bättre att hålla det tempo jag har krafter till. När det är 3 km kvar så träffar man på trädkramarna. Nästan vid varje träd så står någon och stretchar vadmusklerna. Inser att det är lugnt med att komma under 3 timmar, Härligt. Kan spurta in i mål på tiden 02:53:48.
Framme vid bussen så blir det prat och summering av loppet. Jag är mäkta imponerad av löparna som kan springa straxt över 2 timmar. Fast en av löparna i fråga är inte lika nöjd. – Fegade dom 2 första milen. Fast sista milen ökade jag och sprang milen på 38 min. Och det är då backarna är som värst (bäst). Respekt.
Mina tider
|
5 KM |
00:32:18 |
9,29 km/t |
|
|
|
10 KM |
00:24:34 |
12,21 km/t |
|
|
|
15 KM |
00:27:02 |
11,1 km/t |
|
|
|
20 KM |
00:32:03 |
9,36 km/t |
|
|
|
25 KM |
00:27:24 |
10,95 km/t |
|
|
|
29.7 KM |
00:29:02 |
9,71 km/t |
|
Petter sluttid 02:53:48
Trångt i början och som vanligt svacka víd 70-75% av loppet
Hur gick det då för alla andra?
Annette 02:51:20
Kennet Eriksson (VDT) 03:10:24
Fredrik 02:49:40 (Ja, han vann igen..)
Ljuset i tunneln
Födelsedag!
Hoppas du får en bra dag och att helgen blir en härlig höst helg. Så att inspirationen till höst promenad kommer.
För även om denna utmaning fick ett annat slut än vi önskat, så hoppas jag (säkert alla andra med) att du hittar tillbaka till inspirationen av att träna så att pulsen ökar.
Själv så har pulsen varit hög ett tag nu. Mycke att göra på jobbet har inneburit tidiga morgnar. Och det börjar nu kännas.
Visst ger träning energi att orka mer. Men att "fuska" med återhämtning är inte bra. Jag sprang 25 km i söndags. Vilket brukar vara favoritsträckan. Men det var tungt i söndags. Jag var glad att komma "i mål". Och det var det sista långpasset innan Lidingö. Sedan den turen har det blivit dåligt med löpning, NOLL. Tidiga morgnar som sagt. Och på kvällar läxläsning och sen har jag varit föööör trött för att orka ta mig ut.
Spelade squash igår på morgonen med Öjje. Ett morgonpass. Tycker det är så sjukt kul med denna sport. Och jag var glad att få komma iväg och röra på mig. Jag var på G förra veckan, men denna vecka så var tröttheten tydlig . På banan kunde jag mest "titta på", mer än "va på tå" i spelet.
Nu blir det vila inför lördagens Lidingö.
Vill jag springa då?
Kan uttrycka det så här. I veckan satt jag i projektmöte där "motparten" tyckte projektet började ta form och sa då,
-Nu ser man ljuset i tunneln.
Jag svarade med, - Och min känsla är att jag står på spåret och ser tåget i tunneln.
Ja!, Jag vill SRINGA!
En efter en lämnar dom in
Jag kan inte med ord beskriva känslan att Per nu ger upp. Önskar verkligen att få se Per komma i mål. Det vore en så härlig seger. Det är inte samma förväntan jag har på loppet nu. Saknar Per, helt enkelt!
Stackars mig som inte kommer kunna locka Per till utmaningen del 2. Iallafall inte med målet/utmaningen jag hade tänkt ut. Vi får fundera ut något nytt.
Parallell utmaningen "Skumtomtarna" har även dom drabbats av problem. Att månaden innan tävlingen börja med löpträning, hmmm... det kräver en del grundträning. 21 km är långt om man startar träningen från "noll". Sorry Anders, du är en riktig högoddsare den 8:e oktober. Och en efter en så lämnar dom in, Åsa har problem med ljumskarna. Så Bernt kan, om han vill, promenera in i mål den 8:e oktober.
Men utmaningen är ju inte slut. Antingen "fixar jag det" eller så blir det "dött lopp". Jag har inte ställt mig på vågen dom senaste veckorna. Jag tror inte träningen inför Lidingö ger några plus kilon. Tvärtom. Den träningen hjälper till att fixa tiden. Men efter Lidingö så blir det skräpmat och godis som gäller. Frosseri!!! Stackars mig.
(Bild tagen i oktober 2011...?)
Fast först ska jag fixa Lidingöloppet. Har ingen direkt målsättning med tiden. Bara att komma under förra årets tid, 2:54:30. Idag blir det sista långturen innan loppet. Satsar på att idag springa 25-30 km. Inte terräng utan mestadels landsväg. Jag känner att jag inte har lyckats med målsättning med träningstillfällen/antal mil i benen i år. Så lite nervöst är det inför Lidingö.
Något som istället har gått bättre är squashen. 
Vi ändrade om tiden från eftermiddagstid till morgonpass. Jag vet inte om det var någon fördel, Öjje är ju en morgon människa. Men det är inte lika stort gap mellan oss nu längre. Torsdags vann jag med 4-1. Och för första gången fick jag se Öjje gå omkring på banan och svära, titta på racketen (som om den levde ett eget liv) och det var såååå skönt.
Frågan är om Öjje har blivit sämre, eller om jag blivit bättre? För att kolla upp det så får vi ta ett fredags pass med klubben för att mäta oss lite.
Schack matt
Min del i avtalet var bla att blogga och det har jag inte gjort de senaste veckorna. Har egentligen ingen ursäkt till det mer än att jag verkligen inte haft lust. Ja, det finns säkert en förklaring till det ...också.
Men..som den pokerlirare jag är, är det lika bra att lägga korten på bordet.
Nej, jag tänker inte springa å-stadsloppet.
Ja, det bär mig mot att säga att jag kastar in handduken.
Under sommaren har det blivit ganska klart för mig att det här med löpning absolut inte nånsin kan/kommer att bli min grej. Tro mig, jag har kämpat för att få det här med löpning att fungera. Nu är det bara att inse. Det funkar inte. Kroppen har sagt sitt åtskilliga gånger de senaste månaderna och värken i lederna talar sitt tydliga språk.
Men...jag tänker inte sitta här och muttra över detta. Det är lika bra att måla upp piltavlan på bröskorgen och ta pilarna som haglar. Hit me Petter! Du vinner. (Ja, jag kan skriva det fler gånger om du vill)
Självklart är jag besviken över att inte klara av att fullfölja detta. Det har varit en tuffare utmaning än jag väntade mig. Att gå ner 10 kg i vikt var väl ingen direkt match...men att börja löpträna var fruktansvärt. Att sen inse att det inte funkar trots viljan att "gå i mål" är snudd på outhärdlig. Jag gick verkligen All-in med Ess, Kung men blev slagen av en hålpipa (hålstege för er som inte vet) heads-up.
Nåja. Hur ser framtiden ut på träningsdelen då? Ja, jag vet att Petter ruvar på del 2 av utmaningen men det känns i dagsläget avlägset. För min del handlar det om att komma tillbaka till de där förbannade promenaderna som jag behöver trots allt. Att försöka överleva innebandyn och i viss mån motionsvolleybollen här hemma. Det enda jag vet med säkerhet är att det kommer att dröja innan jag löptränar igen.
Sorry Petter..men det är "dead-end" här.
Förkylningen borta
Sedan blev det besök hos värdföretaget i Genova och vandring runt i staden för att titta på hus och lägenheter.
Alla blev trötta i benen och det var skönt att på eftermiddagen få sitta ner i sammanträdesrummet.
Dom ville diskutera en del frågor/problem och göra lite jämförelser. Det visade sig att vi var mer olika än lika. Ju mer vi berättade om våra förutsättningar att driva våra företag så sjunk deras huvuden och kroppar ihop. Här kan man verkligen prata om att jämföra äpplen och päron. Fast det kändes på slutet som om det blev äpplen och annans. Fast det är nyttigt att se olikheter.
Maten då? Jo, den håller en annan klass en sist jag var i Italien. Nu blir det middag på stan. Och innan John blund kommer så ställer vi klockan på 06:00.
Ha de!
Nya mål
Trodde det var obligatoriskt att ta med löparskorna, fast det blev jag själv med.
Nu är det 3 veckor till Lidingöloppet, så det är dags för ökning i träningsdosen. Ska bli kul att få springa på "okänd"' mark. Jag tror även jag har turen att det är backigt dit vi ska.
Vart ska vi då? Norra Italien och Genova.
Och förhoppningsvis är maten bättre där än sist jag var i Italien. Då var det höga förväntningar och som blev platt fall.
Det som bekymrar mig är att jag börjar känna mig lite krasslig. Familjen hemma har varit förkylda i omgångar och jag har varit kaxig och sagt att "det biter inte på mig". Fast kanske.... Ska se om det går att skrämma bort med några doser träning.
Kanske så finns det även möjlighet till bad i havet. För badbyxorna är med, ...fast det kanske med badbyxor är som med löparskorna, att det bara jag som har med det? Men vad gör det.
Nästa drag?
I en utmaning som denna så ger man den andra chansen att göra
"nästa drag"och det med att komma med ny blogg.
Som typ poker, - Jag synar, din tur ( eller vad man nu säger...).
Fast det känns mer som ett schack spel.
Det vill säga, man gör ett drag sen dröjer det oääääändlig tid innan nästa drag kommer.
Jag undrar hur Per har det. Har han gett upp, eller finns det en träningsjävel i han?
Oavsett om jag tävlar 5, 10, 21 eller 42 km så brukar "svackan" komma vid 75% av loppet. Istället för att se/titta på löpare som springer om mig, vilket gör att det känns ännu tyngre, så fäster jag blicken i marken och på mina fötter. Blicken på fötterna som tar ett steg framåt. Upprepar mentalt för mig själv, "ett steg framåt är ett steg mot mål". Efter ett tag så släpper tröttheten och jag kan lyfta blicken och "ta i" igen och löpa mot mål.
Kanske Per håller blicken fäst i marken och på skorna. Kanske Per är så fokuserad på det att det inte finns tid för annat. Kanske Per till 8 oktober just nu bara tränar samt äter och dricker sunt.
Jag hoppas, och vill, verkligen inte att "korten" är brända.
Få fart på benen
+
Det var många löpare.
Det var många från jobbet som ställde upp
Vädret
Jag slog Öjje
-
Många löpare ( = trångt, framförallt för 5 km)
Det var jobbigt
Per var inte med
Att det var jobbigt beror på dålig träning. Resan till Skåne skulle ju bli en träningsvecka för att bli en Roadrunner. Men det blev inte så mycket löpning som väntat på grund av revbens smärtor. Så att istället för att bli en Roadrunner så blev det en Snailrunner.
Fast några turer i Ystad Sandskog blev det iallafall. Kanske inte dom snabbaste turerna, men hur härliga som helst.
Om snart en månad är det dags för Lidingöloppet. Och om knappt 2 månader Åstadsloppet. Så det är dags att få fart på benen. Frågan är om Per fortfarande är med. Kanske lite musik kan få fart på träningen. Plockar lite från mina låtlistor på Spotify.
- Run To The Hills - Iron Maiden
- King Of Pain - The Police
- The Best Of You - Foo Fighter
- This Is My Life - Gasoline
- Don't Stop Me Now - Queen
- Jag Vill Bara Dansa - KSMB
- Lose Yourself – Eminem
- Så Klart – Petter (så klart…!!)
Kanske Per från listorna skulle välja dessa låtar..?
- Had Enough - Papa Roach
- Driven To Tears - The Police
- Give Me More Time - Whitesnake
- Jag Är Ingenting - KSMB
- I Fall Down - U2
- Stackars - Lars Winnerbäck
- The End - My Chemical Romance
Dags för blodomloppet
Imorgon smäller det. Dags för blodomloppet! 
Deltagarrekord!
Med 2 dagar kvar var det 3700 anmälda till årets Blodomlopp.
Kul är att det är så många som 25 personer med från ÖBO. Plus några till som springer för andra föreningar/klubbar.
Jag har haft problem med spricka i revbenen och anmälde mig till 5 km. Men det känns lite bättre, så jag hänger på Kennet på 10 km. Han har ju trots allt det värre än mig. Man har brutit revbenen.
Så det får bli en kamp mellan oss.
Känner mig som Roadrunner
Jag håller med Per om att det, för min del, blivit många udda sporter och inte så mycket löpning.
Fast nu har vi packat bilen för att åka till Skåne och Ystad. Där finns härliga stigar att springa på. Både längs havet och i skog.
Det finns en sträcka som gör att jag känner mig som Roadrunner. Visuellt känns det som man springer i lätt uppförsbacke och i benen känns det som nedförsbacke. Det vill säga, det går undan. Trodde jag blivit galen första gången jag sprang den sträckan. Fast förra året så tog jag med killarna på en löptur. Och vi sprang även den sträckan. Dom upplevde samma fenomen, utan att jag nämnt det innan.
I år kanske jag även får med Ellen i spåret. Hon gillar löpning och tar gärna en tur med pappa. Snabbt ska det gå, - Kom igen pappa, annars blir vi omoderna.
Jag vet inte vart hon fått det uttrycket ifrån...?? Har inte hjärta att berätta att pappa redan är omodern.
Som sagt, wakeboarden får stanna hemma och skorna tas fram. Tur är väll det. För jag har grymt ont i kroppen. Slog i mig i vurporna och är fortfarande lite mörbultad. Ska skaffa mig en annan flytväst som skyddar lite mer. För mer vurpor lär det bli. En av sommarens roligaste grejor. Pappas leksaker, som barnen hemma säger.
Men nu är det löpning som gäller.
PS! Och efterrätt.
